Göteborgsposten – 12 april 1860, sida 2

rekta kommunikationen med Gotland, blir emellertid kort, i det Polhem, som skall gå i sommarqvarter i Norrköping, redan den 17 d:s upphör med sina turer, från hvilken dag ångfartygen Franz6n och Kronprinsessan Louise komma att öfvertaga den Gotländska post-. foringen på Stockholm och Kalmar. Vi hafva oss icke bekant hvilken högre vishet förmått denna anordning, som beröfvar Gotland för den stundande sommaren förbindelsen med närmaste punkten (— 6 timmars väg —) på fastlandet; vi beklaga endast att så blir förhållandet. Guldgrufva för Sverige. I Illustrerad Tidning läses följunde under rubriken En guldgrufva för Sverige upptagen: Herr grefve Claes M. Lewenhaupt är upptäckaren; grufvan gifver visserligen icke omedelbart guld, men hvad hon gitver är penningar värdt; hon är icke belägen på ett enda ställe, utan sträcker sig öfver hela vårt land och är således tillgänglig för menigheten, och lemnar tillfälle till arbetsförtjenst åt de mest behötvande. Hvarje furuträd i vårt land utgör en del af deuna guldgrutva, och den kåda det innehåller är det guldet som skulle tillvaratagas. På hvarje träd, som är bestämdt att fällas, afskalas barken från roten och så långt upp som möjligt vårtiden då träden safva. kn karl kan på en dag skala 100 träd med en bandknit och en träkil. Sedan utsipprar kå dan ymnigt, och insamlas redan i Augusti, om sommaren är varm, annars sednare. Hvarje träd gifver från 2 till 10 skålp., utan att tradet förlorar det minsta i värde då det hugges och användes will timmer eller bränsle. Kådan är värd 1 Riksdaler Lisp. Etthundra träd lemna minst 10 Lisp. Då for insamlandet erfordras tvenne dagsverken til 2 R:dr, och ett dagsverke, för afbarkningen vill 1 K:r, så är nettobehållningen för skogsegaren 7 KRiksdaler. Redan 1754 förkunnade vetenskaps-akademien denna sak, men ingen uppmärksamhet fästades dervid af andra än vetenskapsmän. Herr grefve Lewenhaupt, hvilken vidare utbildat saken, medelst enkla redskaper, och sjelf pröfvat fordelarna at fabrikationen. ifrar nu för att allmänheten måtte göra sig till godo denna hittills försummade inkomst källa. Kådan kan insamlas af barn och ålder stigna personer, hvilka dermed få god arbets förtjenst. Af hvarje Lisp. kåda fås 1!, skåälp. ter (pentin, 10 å 12 skålp. god harts, samt 8 ö 10 skålp. kimröksmassa. Terpentin är värd 50 öre skålpundet, hartsen 2 R:dr 50 öre lispundet, kimröksmassan 16 öre lispundet JEtt lispund kåda, som kostar 1 KRiksdaler fö I köparen, skulle således förädladt inbringa un lgefär 2 R:dr och 8 öre eller mer än 10( Iprocent. Med den apparat herr grefve Le I wenhaupt har, kan atverkas dagligen 80 Lisp kåda, hvilket lemnar brutto 86 R:dr 40 öre eller på 300 arbetsdagar 25,920 R:dr R:mt med afdrag af arbetskostnaden, slitning oci I ränta, återstå netto 20,880 R:dr. b Frågas om icke detta kan kallas en guld grufva! Frågan är nu blott att saken måtte blif -l va så allmät bekant, att skogsegare beflitad l sig om att tillvarataga kådan och sålja henn åt dem som ville förädla henne. Herr grefve Lewenhaupt, som förvärfva patenträtt på tillverkningen af ofvannämnd alster, öfverlemnar nu densamma åt allmän heten, och har i dessa dagar utgifvit en kor och lättfattlig beskrifning på fabrikationern Ihvilken beskrifning i bokhandeln är tillgäng lig för 75 öre. Dödsfall. Den 4 dennes afled i Norr köping kassören J. G. Hallgren, hvilken många år tjenstgjort som kassör i Östgöt Banks afdelningskontor derstädes och seder mera i enahanda befattning vid Norrköping ensk. Bank. Denna senare befattning bestrid vv — Fullkomligt . .. Men hör! WMärdlavan talada ånva för iv SElf