Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. Då de foro ut genom porten Saint-Denis, uttalade pastor Orme för första gången MiranHafaz namn. Den ömhet han hyste för sin fosterson kom honom att darra för hans möte med Hinduen. — Utala ej hans namn! utbrast Henry och kramade honom hårdt i armen. När jag utpressat ända till sista blodsdroppan ur denne skurk, som mördar kallt och utan samvetsagg, när jag trampat hans skälfvande hjerta under mina fötter och åt den kränkta rättvisan öfverlemnat det enda offer, som kan blidka henne, då, men först då skall jag kunna höra hans namn ljuda för mina öron! De anlände sent på natten till Calais. Pastor Orme gaf vika för sin unge väns enträgna önskningar och samtyckte att gå till sängs, i tanka att paketbåten ej skulle afgå förrän kl. 6 på morgonen. Henry kunde ej sofva fastän han både till kropp och själ lidit så mycket, att äfven en fy) Forts. från N:o 1—4, 6—34, 36—78, 80—384).