Göteborgsposten – 7 april 1860, sida 1

ni ej kan lemna er cell förrän guvernören gjort sin rond, som brukar göras regelbundet kl. 11. — Jag förstår. Huru mycken tid tror ni er behöfva för att såga sönder fönstergallren ? — Åtminstone cn timme. -Efter några ögonblicks öfvervägande sade Davids att, så snart tornuret slog ett, skulle någon af vännerna utanför fängelset kasta en repstege in på gården. Härigenom skulle försöket kunna låta sig göra. Då den nedslagne gamle, efter att ha tagit afsked af sin så kallade son, gick genom fängelsegården i sällskap med vaktaren, mötte han Mir ke. Denne var likväl för listig, att göra någon fråga förrän föremålet för hans nyfikenhet var utom Newgate. Men på aftonen frågade han med pipan i mun samma fångknekt, hvem gubben var, som gick tillsammans med honom. — Han är far till en af fångarne, svarade vaktaren liknöjdt. — Till Sideler? — Ja. — Kommer han ofta och helsar på honom? — Han har varit här i går och i dag. — Ni stannade väl enligt er föreskrift qvar i cellen hela tiden ban var der? — Ja visst.