Göteborgsposten – 5 april 1860, sida 1

proc. samt har under 50 år för hela riket ökats med 9 proc. Den femte atdelningen omfattar tolkmängdens fördelning etter yrken. I jemförelse mellan perioderna 1805 och 1830 förete tllarne cvile embetsmän och betjente samt militärbefäl och manskap en progressiv minskning, beroende at tfolkmängdstillväxten hvaremot kofterdiskeppare och sjömän betydligen ökats, trotts nämnde tillvaxt. I trå ga om jurdbruket visar sig att relativa anta let hufvudpersvner atiagit, medan arbetsbiträ denas antal ökats, utan att dertöre jordegarnes antal absolut minskats. Sålunda tunnos uu 1805 blutt 150,136 bönder å egna hemman, är 1830 deremot 154,235 ovch år 1855 icke mindre än 171,231. Men arbetsbitrådenas antal har ökats i ännu större proportion, t. ex arbetsföre backstuguoch mhyseshjou från 43,046, som det utgjorde 1805, till 54,513 år 1830 och till 100,396 år 1855. MNtattorpare, som ej funnos 1805, och år 1830 utgjorde 1v,398, hade år 1855 vuxit till 18,706. Don sjette aldeluingen rörer undervisningsväsendet vch antalet folkskolor; den sjunde antalet vansinniga, blinda och dötstumma; den åttonde antalev tfatuga, icke arbetstore backstuguoch inhyseshjon samt åtskilliga välgörenhetsinrättningar; den nonde antalet Lappar och den tionde i Sverige bosatte utländningar och mosaiske trosbekännars, samt den elloftc dödlighetsoch litslängds-tabellerna. Af 10,000 menniskor finnas 1 Sverige 10,70 vansiuniga, 7,03 blinda och 7,36 döfstumma. Landsbygden visar en betydhg ötvertalighet af alla tre slagen och Kopparbergs län specielt hvad angår vansinniga. Dernäst komma Wenerborgs och Wermlands län. De fatugas antal uppgick år 1855 till 143,051 personer, hvaraf 52,111 barn under 15 är, at hvilka åter icke mindre än 21,441 njöto undervisning i skolor, och sålunda törbereddes att ofvergå från understödstagares till understödsgitvares klass. Förhållandet mellan dem som erhöllo tull försörjning och dem som erhöllo understöd till försörjning har varit som 1 till 2,47. Anmärkningsvärdt är, att bland fattigpersonalen enkorna icke blott intaga högsta procenten utan att de mera än fem gånger ötverstiga enkornas proportion inom rikets hela befolkning. De öfriga afdelningarne förbigå vi denna gång för att något utiörligare fästa oss vid den sista, angående dödlighetsoch lifslängdstabellerna. Alltsedan den berömda engelska astronomen Halley år 1692 konstruerade sin bekanta lNfslängdstabell, den första allmänt kända, bvarvid han begagnade sig at honom tilsända s. k. mortuairer för de fem närmast föregående åren öfver staden Bresslau, har den vetenskapliga verldens intresse varit i hög grad riktad på förfullständigandet af såväl materialierna som methoderna för deras mathematiska behandling, till vinnande af en så vidt som möjligt exakt kännedom om den inom ett visst territorium rådande dödlighetslag,