Göteborgsposten – 4 april 1860, sida 1

verk publicerade s. k. dödlighetsoch lifslängdstabeller. En bland de intressantaste undersökningarne röra proportionen mellan könen. Naturen synes stratfva till liktalighet mellan könen, och ehuru bland födda barn, äfvensom under den tidiga barnaåldern mankönet är ofvervägande, förändras detta redan under ynglingaäåldern eller senast vid mannaårens borjan. Såsom följder at krig m. fi. orsaker är det ännu ett utmärkande drag för Sveriges betolkning i dess holhet, atv qvinnokönets of: vertalighet är större än i de allra festa europeiska stater, så att vid 1855 års slut bland 1000 innevånare funnos 485 män och 515 qvinnor. År 1751 var skilnaden ännu större, så att mol 471 män svarade 529 qvinnor. År 1805 hade männernas antal ökats ull 480, nedgick under kriget och var 1815 blott 477, men ökades 1820 äter till 480 och har sedan långsamt stigit till 485. På landet är förhållandet mera till deras favör än i städerna, enar antalet män af 1000 personer utgor på torra stället 488, men på det senare blott 461 och i Stockholm endast 456, eller ungefär lika med förhållandet för 100 år sedan, hvilket förhållande således synes vara temligen konstant. I afseeude på mankönets relauva talrikhet intager Malmohus län tråmsta rummet med 497 pro nulle och Upsala lägsta med 472 män, och dernäst Westmanuland, 1 hviiket senare län, liksom i Upsala, Kopparbergs och Getleborgs, för hela tidrymden storsta hiudren synes hatva mött könens närmande till hkiaighev. Er bland anledningarne kan antaga vara en mindre utvecklad och mindre lonad verksamhet for dess innevånare, cnär den manliga arbetskraften då drager sig till annat häll. . Den åldersperiod, då qvinnokönets ofvertalighet gör sig gällande, är mycket omvexlande, wmen inftailer for hela landet redau vid 16—18:de året. Det relativa åldersförhållandet är i Sverige sådant, att at 100 persvner befinna sig 42!, proc. mellan 0—20, 41!; proc. mellan 21 och 50 samt omkring 16 vid 51 års eller högre ålder, ev gauska fördelaktigt törhållande 1 jemförelse med andra länders. Sålunda intager Sverige bland 10 anförda länder andra rummet beträffande talrikheten at åldersklassen 21—50, och det friuusta i fråga om åldersklassen 31—40 år. Detta senare törhållande tillskrifves bland annat den relativt stora nativiteten åren 1815 till 1826 och specielt 1821—25. Norge intager det 9:de runmet hvad angår åldersklassen 21-—-50, men deremot det första hvad angår ålderklassen 6 I — 70 år, liksom öltverhutvud ett främre rum vid samtliga åldrar öfver 50 år. Biand 14 anförda städer imtager Stockholm det främsta rummet vid åldersklassen 31—40, 41—50 och 51—60 år, men det elfte vid åldersklassen 21—30, och det 14:de för klassen 11—20 år. Under de sista 50 åren har hufvudstadens befolkning haft en bestämd riktning till öfvervägande tillvext i åldersklasserna mellan 21 och 40 år, och till aftagande från och med åldersklassen