Göteborgsposten – 3 april 1860, sida 1

den gamle romarens sats: varium et mutabi. le foemina låter använda sig för någon viss tellurisk plats, är det onekligen Paris, mer liksom vi ej älska och tillbedja qvinnan min: dre, derföre att hon möjligen ibland plågar oss med allehanda nycker och stundom förrä der en liflighet i sina rörelser och en oro :j sina små fötter, som bildar en mer eller mindre framstående motsats till vår egen hållning a la Cato, på samma sätt ligger den franska huf vudstadens älskvärdhet till en stor del just : dess fantastiskt själtvila nyckfullhet och ut behaget i dess fria rörelser, just i det dei varium et mutabile, som rycker oss med sig och underhåller oss, som fängslar och förtrollar och ej tförunnar oss tillräcklig tid, at! vara allvarliga män ochsförarga oss, hvilket vi egentligen borde göra å filosofiska fakulte: tens vägnar och i öfverensstämmelse med vår egen värdighet. : Emellertid finnas i all denna oro vissa fasta punkter och bestämda eiementer, som acke förändra sig, utan med en märkvärdig seghet förblifva sig lika, under det allt an: nat oupphörligt vexlar och antager nya for mer. Sålunda hemtar Parisarnes karakter vis. serligen intryck af de nya regimerna för da gen, och den, som under de sista åren besökt Paris, efter att hafva känt det under en tidi gare period, skall utan tifvel ha funnit att den stora verldsstadens befolkning icke är alldeles densamma under det napoleonska kej: sardömet som t. ex. år 1848 eller på Lud: vig Filips sista tid; men denna förändring ä! likväl långt mera ytlig än verklig, och man skall genom ep närmare undersökning lätt upptäcka, att på botten af den gode Parisarens hjerta och sinne ännu finnas qvar de: fe: sta af hans mest karakteristiska egenskaper. På samma sätt skall man oaktadt all den, förändring sjelfva staden på senaste tiden undergått, ännu kunna terfinna en stor del af de gamla typerna, som oförändrade öfverlefvat de nedrifna qvarteren och endast blifvit förflyttade till nya gator och nya boulevarder. Paris salonger hafva förändrats, Paris folklif har i grund och botten förändrats mindre, än man möjligen föreställer sig, och det finnes mycket i detta parisiska folklif, som aldrig skall helt och hållet försvinna eller rymma fältet för det påträngande nya; det finnes vissa traditioner, som icke kunna dö bort, det finnes i Paris vissa typer, som, om de en gång doge, följande morgon skulle på nytt lifslefvande uppstå i generatio equi voca. rö ce vt 4 s a .