Göteborgsposten – 31 mars 1860, sida 1

HU och kaprifolierankorna sofva ännu under sina bast-täcken. Men brusande och ungdomsyr rusar fattighusån öfver dämmet in i vallgrafven och går att väcka de slumrande sipporna vid dess stränder. Snart skall våren slå upp sitt residens i Trädgårdsföreningen, bofinken skall få sin lilla löfsal att drilla i, bict sina blomkalkar att suga honing ur och vi ett svalt ställe på verandan för att dricka vår punsch med sodavatten. Men det torde vara för tidigt att redan öfverlemna sig åt vårfantasier. Den nyckfulle April ligger ännu mellan oss och den gladt leende gossen Maj med blommor i håren, och han torde vilja narra oss såväl på månadens första som sik sta dag. TLåtom oss derföre ännu behålla pelsen på och blifva inom staden. Här fattas just ej vöjen. Konstföreningen bjuder på åskådandet af omkring 20 konstanstalter; hr Smetana gifver i ufton en af sina så omtyckta konserter, och två catrar äro öppna. I morgon uppför hr Andersson en ny historisk pjes, hvilken har det särskilla intresse att vara författad af en Göteborgsbo, n ung man, som här förut debuterat med ett törre dramatiskt arbete, och hr Elfforss har unler veckan låtit såväl tusenkonstnärn Westerdahl om de skottska klockspelarne uppträda på Nya Teatern. Är detta ej omvexling nog? Qvidam.