Göteborgsposten – 30 mars 1860, sida 2

— Gå, sade Davids vänligt till honom, och packa ned varorna så länge. Detta var en öfverenskommen ordterm mellan dem, då Tyburn Ned skulle följa efter en besökande och berätta, hvar han bodde; ty flere af dem, som begärde den gamles hjelp, lemnade hvarken sina namn eller sina adresser. — Nå, min herre, tillade han, då de väl voro ensamma, hvad önskar ni? Om den unge hinduen icke varit säker om den persons verkliga karakter, med hvilken han hade att göra, skulle han tvekat .om svaret, så aktningsbjudande var dennes sätt. — Ert namn är William Davids? frågas de han. — ,Ja. — Agent? — Ja, till er tjenst, svarade den gamle leende. — Man har talat om er för mig, herr Davids, om er skicklighet, om den verksamhet, med hvilken ni utför deras affärer, som öfverlemna sig åt er. Man har sagt mig, att det ej finnes någon svårighet, som ni skulle sky för att öfvinna. — Såframt betalningen motsvarar risken och arbetet. (Forts.)