Göteborgsposten – 30 mars 1860, sida 1

rinna och sin trogna väninna, då lady Mowbray, i sällskap med tvenne sköterskor, som hon fått låna på något dårhus, anlände till den boning, der Ellen befann sig, för att utföra sin grymma plan. Den bedrägliga qvinnan hade sagt, att hennes nigce var vansinnig. Ellen, som hört Susannas och enkans rop, tvekade ej, fastän hon ännu var svag och lidande, att stiga ned, för att få veta orsaken. Vid slutet af trappan mötte hon sköterskorna. — Hvem söken j? frågade hon. :— Troligen er sjelf, svarade de. — Mig! — Det är min niedce!utbrast lady Mowbray, som nu stigit ur vagnen och kände igen sitt offers röst. Skynda er! Utan att säga ett ord mera, togo de tvenne qvinnorna fatt i Ellen och började släpa henne med sig mot vagnen. — Hvad viljen j? utropade den unga flickan förskräckt. J skolen icke bortföra mig med våld! Hjelp! Jag har vänner, som skola veta att straffa dem som utöfva en sådan våldsgerning. — De säga alla på samma sätt, inföll en af sköterskorna. Vi bry oss ej om hvad hon pratar. — Naturligtvis, sade den andra; jag har haft