Göteborgsposten – 28 mars 1860, sida 1

manöver befann sig mellan honom och hans fiende, när han åter reste sig upp. Sideler dolde i tröjärmen sitt mordvapen. Såfort fånen såg ctt stängsel mellan sig och kaninvaktaren, repade han åter mod; ty han var öfvertygad om att den gamle i en strid, der det behöfdes vighet, icke skulle vara någon för honom farlig fiende. När också skurken gjorde ett språng mot Ralph, kilade denne pilsnabbt under hans arm, hoppade upp på bordet och skyndade genom dörren ut i-salongen. Tyvärr voro fönstren, som vette åt terrassen, tillslutna. Ralph försökte derefter med mycken sinnesnärvaro dörren, som förde till trappan, på hvilken han kommit dit; men kaninvaktaren hade tagit det försigtighetsmått, då han gick från köket, att låsa dörren och taga ur nyckeln — Du kan ej undkomma mig! utbrast Will Sideler, som följt honom i hack och häl. Jag bar tagit för många sådana der små räfungar i mina dagar, att jag skulle låta lura mig af dig. Du gör bäst uti att gifva dig på nåd eller onåd; jag vill ickev göra dig något ondt. Men så var ej Ralphs tanke; denna sista försäkran syntes honom icke nog tillfredsställande. Den stackarn visste att han ej gerna kunde undslippa utan genom köket. Om han icke kunde komma dit, vore det ute med honom. Lyck