ormens omvägar och list, istället för att handl: med den uppriktighet, som är en man värdig. Def är Miran-Hafaz! Ni behöfver ej säga mig han namn ! — Ni misstager er icke! . . . Jag tror e att något menskligt hjerta klappar inom han: barm! Han visste att jag ej egde tillräckligt mo. raliskt mod, att kunna se armodets vederstyggli. ga spöke i ansigtet. Han fann att han kunde köpa mig såsom andra olyckliga. Han betalt utan att pruta, han krossade alla mina samvets:skrupler under guldets tyngd! Ni kan gissa til det öfriga. — Men hvad hade Walter gjort honom, fö! att han skulle eftertrakta hans död? -— Det slag som träffat honom, var ej honon ämnadt. — Hvem då? — Åt er? .. . Han hade ålagt mig, att först och främst afbryta all er korrespondens, men han fann troligen, att detta ej nog hastigt förde till målet . . . Vänta, se här äro de bref, som adresserats till er alltsedan er ankomst hit till Rom. Han tog dervid ett paket upp ur fickan. — Läs dem icke ännu, tillade han, då han såg Henry skynda sig att slita sönder kuvertet. Jag fruktar för att de underrättelser, ni deri erhåller, skola förmå er att återkalla den ädelmo