Göteborgsposten – 24 mars 1860, sida 2

(Insändt.) Insändaren, som, vid genomläsånde af en uti Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 22:dre dennes införd redogörelse för uppförandet å härvarande Mindre Teater af Schillers mästerverk, Jungfrun af Orleans, intagits af en hög grad af förundran öfver den åsigt, hvilken deruti blifvit uttryckt beträffande uppfattningen af en teaterrecensents ställning till publiken, har icke velat underlåta att med några ord härå fästa allmänhetens uppmärksamhet. I detta atseende förtjenar följande sats, att tagas i ofvervägande: Publiken syntes belåten, och då må recensenten vara så med. Ins. för sin del har nemligen vågat hysa den mening, att teaterrecensentens större eller mindre belåtenhet skall vara beroende på det sätt, hvarpå den dramatiska produkt, som utgör föremål för hans recension, blifvit utförd, men ingalunda på bifallsyttringarne från allmänhetens sida, heldst han i motsatt fall neddrages från sin höga plats i egenskap af konstdomare till den lägre af en vanlig referent. Har det varit författarens af ifrågavarande uppsats mening att åtnöjas med denna sistnämnde plats, då har Ins. deremot intet att påminna, heldst belåtenheten i thy fall må rättfärdigas af de motiver, som hafva sin grund i hvad man kallar tycke och smak: endast det förtjenar att erinras, det författaren, då han benämnt sig recensent, sjelf gifvit anledning till en motsatt föreställning. Aftfven de nästföljande orden: Mamsell Forssman blef ett par tre ganger inropad, och dermed bör också hon vara belaten, äro föga egnade att framkalla tillfredsställelse med författarens sätt att tillvägagå vid utöfvande af sin konstdomarebefattning. Ins., som villigt medgifver sig icke vara tillräcklig konstkännare, för att våga inlåta sig uti ens ett försök att fälla ett omdöme öfver den unga skådespelerskans