Göteborgsposten – 23 mars 1860, sida 1

Nacvaez eller Espartero, skulle vara mången välkomnare än närvarande regering. Men den törre anses, oaktadt sin energi, såsom mindre uppriktig, och den senare skall visserligen vara en man af heder, men föga kraftig och insigtsfull. Men dessutom har denna politiska företeelse på det militäriska området en djupare grund och daterar sig från den tidigaste spanska historien. En militär, som 1852 besökte Spanien och med skarp blick betraktade den dåvarande ställningen derstädes, yttrar sig på följande sätt: Om man också har att söka egentliga orsaken till spanska militärrevolutionerna i regeringens brist på energi och moraliska förderf, så torde en annan orsak ligga i den äfventyrliga, efter ära och guld jägtande ande, som i fordna tider törmådde de gamle spanske hjeltarne att gripa till svärdet mot sina länsherrar, och hvilken besjälade en Cid (som enligt senare forskningar var ingenting mindre än oegennyttig,) liksom senare en Cortez och en Pizarro, samt gat anledning till så månget romantiskt företag. Af detta ätventyrliga väsende, hvilket under Napoleons tvångsherravälde iklädde sig fosterlandskärlekens ädla drägt, lefver ännu mycket qvar inom Spanien. Att det töreträdesvis framträder inom armeen är mindre förvånande, emedan nu för tiden en dylik kamp, om den skall hatva utsigt till framgång, blott med tillhjelp af militärhierarkien kan tramkallas. Äreställen och rikedomar är alltså hvadjspanska generalerna och officerarne söka förskaffa sig, och de politiska frågorua måste ofta tjena såsom täckmantel för privatintressena. Men äfven då politiska lidelser mana svärdet ur skidan, rörer frågan aldrig de moderna ideerna om liberalism och demokrati utan blott landets befrielse från qvinnoregemente. Nationens sinne är aristokratiskt, ty en femtedel af Spaniorerna talar med stolthet om sitt adelskap, och nutidens demokrati är helt och hället stridande mot nationens lynne. — Af denna orsak måste de spanska revo:utionerna, hvilkas motstycken vi skåda i det fordna spanska Amerikas ätventyrliga partistrider, betraktas ur en mildare synpunkt än andra europeiska revolutioner. Denna fortfarande jäsning och oro i Spanien är en slags natwurnödvändighet och skall upphöra så snart en sädan man kommer i spetsen för styrelsen, som har kraft, insigt och kunskap nog för att af alla partier erkännas säsom regent. Under tiden tjenar, såsom vi sagt, denna fortsatta feber till att nära äregirighetens och snikenhetens låga passioner. Af spanska partiväsendet förklaras bristen på enbet i truppernas förande och i vidtagandet af militäriska åtgärder, bristen på korpsanda — undanträngd af den öfvervägande nationalkänslan — bristen på ordning och ärlighet i förvaltningen. Staten, och hvad ännu sämre är, soldaten, bedrages, såsom wan allmänt försäkrar, af de militäriska myudigheterna. Regementena lefva i hvarje afseende skilda från hvarandra, hvarigenom partier uppkomma och revolutioner gynnas, enär regementsbefälhatvarne utöfva en diktatorisk imnyndighet öfver sina underlydande. Hvad rent militärisk ståndpunkt beträffar, står dock Spanioren högt öfver Portugisen, har ett mera militäriskt utseende och åtnjuter regelbundnare samt mera tidsenliga institutioner. De krigiska resultaterna under spanska inbördesoch befrielsekrigen voro visserligen icke så synnerligen glänsande; men detta berodde will större delen på dåliga anförare. Trupperna hade föga förtroende för den okunnige, oskicklige, genom hofgunst och intriger till makten komne generalen, bleivo oriktigt använde och slutligen af honom lemnade i sticket. Der de kommenderades af Engelsmän slogos de väl. Dessa olägenheter fortfara ännu i nyaste tid, och alldenstund de högste officerarne mera politisera och spinna intriger, än egna sig åt militäriska studier, så lära at de trehundra generalerna knappast tolf vara i stånd att föra en sammansatt division. Något bättre skall det stå till med stabsofficerarne, emedan dessa äro mera aflägsna från intrigernas härd; men äfven här säges revolutioner och gunstlingskap förhjelpa till en snabbare befordran än militärisk duglighet förmår. Dock finnas ibland dessa, och isynnerhet bland de yngre, äfven många verkligen bildade officerare, hvilka förbereda en bättre