Göteborgsposten – 23 mars 1860, sida 1

— Hvar är ayahn? frågade han. — Der nere, svarade Susanna. -— Och Miran-Hafaz ? — I biblioteket tillsammans med öfverste Mowbray. Kaninvaktaren återigen skall troligen ej kunna sätta något hinder för utförandet af vår plan: han har hela dagen beklagat sig öfver illamående; han är sjukare än någonsin ock kan knappast hålla sig uppe på benen. Doktor Guyot log; han visste mycket väl hvarföre. Will Sideler skulle ej oroa dem. Han hade vidtagit samma försigtighetsmått med ayahn; men denna qvinnas egna vanor och den trohet, hvarmed hon iakttog de religionens föreskrifter, som förbjödo henne att smaka någon annan föda än den hon tillagat med sina egna händer, hade motsatt sig hans afsigtor. — Vi ha ingen tid att förlora, miss! sade han. Ögonblicket är inne, då ni måste vava beslutsam och fast. Edra vänner äro redan på sin post. Ellen betraktade honom med en forskande blick liksom för att läsa i djupet af hans själ. Den gamle uthärdade med sitt vanliga lugn denna examen; han gissade till hennes tankar, utan att hvarken förvånas eller förolämpas deraf: för honom var dygden, såväl som lasten, endast ett namn. Om det legat i hans intresse, skulle han