Mindre Teatern. Jungfrun af Orleans. Romantisk Tragedi t 5 akter, af Friedrich von Schiller. Man fruktade länge i sjelfva Tyskland för att uppföra denna storartade tragedi och Schiller sjelf ansåg till en början densamma vara omöjlig att återgifva på scenen. Men dåvarande direktören för Berlinerteatern, den store Iffland, bevisade motsatsen och bragte stycket upp på tiljan redan den 23 November 1801 och med en så praktfull uppsättning, att man dittills ännu icke skådat dess like. En af Goethes vänner, Zelter, skrifver också till honom: Styckets praktfulla uppsättning är mer än kejserlig; fjerde akten är besatt med mer än 800 personer, samt musik och allt annat af en sådan lysande effekt, att hela salongen för hvarje gång råkar i extas. Direkt. Anderson har likväl tagit mod till sig och på sin scen Onsdags afton f. f. g. uppfört den storartade tragedien, naturligtvis för utsåldt hus. Orleanska jungfrun är en af dessa till hälften traditionens, till hälften historiens mystiska karakterer, om hvilka man, efter vanligt sätt att bedöma menniskor, svårligen kan göra sig ett redigt begrepp. Hon måste alltid förefalla oss dunkel, och vi kunna endast fatta henne såsom en psykologisk abnormitet, en visionär. Jungfruns öde är dock tragiskt, det innehåller i sig en inre nödvändighet och en högre sanning. I sin herdinneenslighet, der hennes fantasi omgifver henne