Göteborgsposten – 22 mars 1860, sida 2

Man klappade på dörren; den unga flickan öppnade och sökte så godt som möjligt dölja sin rörelse och förvirring. Doktor Guyot inträdde och stängde omsorgsfullt igen dörren efter sig. — Det finnes någon dold härinne! sade han med sitt vanliga lugn. — Någon dold härinne! Hvad tänker ni på? Ilvem skulle väl det vara? — Neka ej. Jag vet hvad jag säger. Kaninvaktaren hörde röster här i köket; han har gjort allarm; hans herre kommer med öfversten och tjenstefolket. Han skall noga undersöka öfverallt. Mod, och jag rkall rädda er! — Ni! utbrast Susanna förvånad. Hon darrade mera för sin älskares säkerhet än för sig sjelf. — Ja, jag. Huru underligt det än må förefalla er, är jag dock er vän. Lyd hvad jag säger och vi skola utplåna deras misstankar. — Några ögonblick derefter hördes ett häftigt buller utanför dörren; Miran-Hafaz och öfversten befallte att man skulle öppna. — Ni darrar på rösten! sade läkaren; jag skall svara. (Forts.)