Göteborgsposten – 22 mars 1860, sida 1

m— -— — — sade den unga flickan, hvars fordna fruktan återkommit vid åsynen af kaninvaktaren. — Ni behöfver ej vara rädd för mig, inföll Will; åtminstone icke ännu, tillade han sakta, ty han hade beslutat att senare utföra den hämnd på Joe Beans, öfver hvilken han så länge rufvat. Ayahn förmärkte den vilda blicken i hans ögon och befallte honom med ett tecken att lemna köket. — Jag befinner mig mycket bra här, invände han. -— Ni får ej stannna qvar, sade hon lugnt. Hvad! utbrast hon, då hon såg honom tveka, huruvida han skulle lyda eller ej, har icke hunden ännu blivit tillräckligt biten ? skall man behöfva piskan, för att lära honom lyda sin herre? Sideler reste sig och gick motvilligt till dörren, som Hinduiskan utvisade för honom. — Vet, tillade hon, att det finnes verktyg, som vi begagna, men dock på samma gång förakta! Våga att sätta foten öfver tröskeln så länge denna flicka är qvar här, och ert straff skall bli förfärligare än det var första gången. Ni befinner er i en persons våld, som icke har för vana att förlåta. Vid denna hänsyftning på Miran ryste skurken till; han hade redan kännt styrkan i den unge mannens arm, och detta minne verkade på honom såsom på ett vilddjur hvilket återfunnit