Göteborgsposten – 20 mars 1860, sida 2

Nirnberger-leksaks-fabrikanterne, att man åtnöjt sig med en tullsatts af 1 rdr 50 öre pr skålp. i deras kram. Handskar kosta i tull 3 rdr, hängslen 75 öre skålp., fruntimmershattar från 1 till 4rdr stycket. Huru många handskoch hängslemakare finnas nu i hufvudstaden? På papperet ett par stycken, utan verkstäder, förlag och arbetare, som salig Fredman sade. Allt i denna väg tages från utlandet. Instrumentmakecri-arbeten draga olika, men så billiga tullsatser, att det lönar sig att här etablera fösåljningsmagasiner för så mycket skrymmande instrumenter som fortepianos m. fl., hvilka dock medtaga högst betydliga traktoch emballage-kostnader från afverkningsorten. Sidenparaplyer kosta i tull 1 rdr 50 öre stycket, och huru många sådana af inhemsk tillverkning afsättas årligen? Det utländska finsmidet uttränger alltmera det inhemska. HKammakeriarbeten draga en tull af 1 rdr skålp.; yrket är också i fortgående aftynande. Snörmakeriarbeten af silke draga 4 rdr i tull, af yle, bomull m. m. 1 rdr 50 öre, allt pr skalp. Man ser också att de snörmakare, som hafva något rörelsekapital, sälja endast utländska snörmakeriarbeten och sysselsätta den ringa arbetspersonal de hafva allenast med lagningar deraf. De åter, som icke hafva rörelsekapital att disponera, få söka sig annan utkomstkälla. Sammalunda med urmakare; de förskrifva uren från utlandet, sysselsättande arbetspersonalen blott med justeringar och reparationer. De, som sakna tillgång dertill, hafva stort ingenting att göra. Al vagnmakeriarbeten draga droskor och trillor 37 rdr 50 öre i tull pr st.; men brukade åkdon äro tullfria, och naturligtvis måste hvarje åkdon anses brukadt, äfven om det endast begagnats några få dagar, såsom t. ex. vid profkorningar före köpet. Utländska åkdon inkomma äfven till stort antal. Andra slöjdoch handtverksalster draga en tull af 20 proc. af värdet. Detta tyckes vara tillräckligt. Men den höga tullsatsen finnes endast på papperet. Ty medelst presenterandet af falska fakturor, nedtvingas det verkliga varuvärdet så lågt, att tullumgälderne blitva ytterst ringa. Endast på detta sätt göres den alltmera tilltagande importen af slöjdoch handtverksalster möjlig. Riktigheten i dessa faktiska uppgifter torde ingen kunna bortresonera. Deri har man också förklaringsgrunden till det kräftartade aftyningstillständ, hvari handtverkerierne i vårt land för närvarande befinna sig. Orgakerne dertill äro icke förökade lefnadskostnader och förhöjda statsutskylder; dessa bidraga visserligen till att göra ställningen bekymmersam för tillfället. Men det lägervall, hvari handtverkerierne nu befinna sig, med deraf följande hopplöshet för den närmaste framtiden, har deremot sin verkliga orsak i aftagande arbetsinkomster, de der åter härflyta från den år från år stigande importen af utländska slöjdeoch handtverksalster. En hundraårig enka, Marna Jeppsdotter, å N:o 4 Gunnaröd af Billinge socken i Malmöhus län, har varit moder till 9 barn och en gång födt trillingar, 3 flickor, hvilka alla dogo. Hennes enda nu lefvande dotter, äfvenledes undantagsenka å samma hemman som modren, och som bor hos henne samt vårdar den ålderstigna, är öfver 70 år gam7