Göteborgsposten – 20 mars 1860, sida 2

— Ilon är bättre, stammade den gamle; mycket bättre! — Har Miran återsett henne? — Icke sedan hon blef sjuk. — Han får ej återse henne! återtog renegaten med fast och bestämd ton. Hans närvaro skulle döda det arma barnet! ... Hör mig. Jag uttalar aldrig en begäran, utan att ega förmåga till att af denna begäran göra en befallning. Ni måste uttänka något medel att befria henne ur fängelset. — Jag! utbrast doktorn. Ni vet då ej, huru väl hon är bevakad. Den unge hinduen ni nämnde och öfversten aflägsna sig hvarken dag eller natt derifrån. — Jag anade det. — Ayahn är äfvenledes på sin vakt; tjenarne äro sin herre tillgifna. — Om hon också vore omgifven af demoner, måste ni dock skaffa någon utväg att befria henne. Jag vet hvilka stora ressurser vetenskapen ställer till ert förfogande. —Och hvarföre skulle jag begagna dem? — För er egen säkerhets skull. Hör mig: jag nämnde att jag aldrig framställer någon begäran utan tillgångar att kunna förvandla denn: begäran till befallning. — Ni yttrade er så. — Välan! återtog khanen, förteckningen på