Göteborgsposten – 20 mars 1860, sida 1

GÖTEBORG, D. F. BO 2. Skiljer mannen sig sjelf ifrån hustrun, eller hustrun itrån mannen, till säng och säte, af hat eller illvilja, och håller sig i landet uppe, från hem och hustru, eller drifsver man hustun, eller hustru mannen ur hus och bo och nyttjar der begges gods och egendom; förtares som 1 förra Y sagdt är, och fylle den brottslige skadan. Diskussionen häröfver d. 14 Mars. Ridderskapet och Adeln. Första punkten föranledde en långvarig diskussion, i hvilken deltogo. frih. Cederström, R., hvilken, erkännande att de äktenskapliga banden böra kunna upplösas, likväl ansäg utskottet hafva i för vidsträckt måtto understödt motionärens förslag. Genom antagandet at denna lag skulle våra underdomstolar kunna döma till äktenskapsskilnad af orsaker, för hvilka K. M:t ej kunde meddela densamma; hr Olivecrona, K., åberopade sin betänkandet vidtogade vidlyftiga reservation, och trodde att genom denna lags antagande man blott skulle underlätta ett lättsinnigt ingående af äktenskap, hvilket erfarenheten från utrikes länder, der äktenskapsskilnaden lättare går för sig, nogsamt bekräftat. De orsaker, som skulle kunna verka till skiljsmessa, enligt utskottets förslag, voro sådana att de at de begge makarne lätt kunde ftingeras, äfvensom de kunde lätt ställa så till att de kunde ledas i bevis. Talaren ansäg de skäl, utskottet förebragt, ej vara så välgrundade, som de vid första påseendet kunde töretalla. Utskottet hade sagt, att det borde vara individens rättighet att kunna skiljas, men härvid ingår ett annat moment som ej borde förgätas, nemligen upprätthållandet af institutionens helgd och individens rätt mäste böja sig under samhällets rätt att tillse det grundvalarne fur dess bestånd upprätthållas; frih. Creutz ansåg i de flesta fall qvinnan vara orsaken till misshälligheter i äktenskapet, icke mannen, att detta kom deraf att staten ej gjort något för qvinnans bildning, men mycket för mannens. Talaren trodde att om lagskipningen mer än förut ingrepe i familjlifvet, skulle detta blifva af stor nytta tör familjens enighet. Tal. ansäg en återremiss vara nödvändig på det utskottet måtte taga frågan i än närmare skärskådande; ett uppskotf med densamma vore välgörande, ty denna vigtiga fråga, hvarmed den om det civila äktenskapet vore på uet iunerligaste törenad, borde man hatva ännu längre tid på sig att tänka öfver. Hr Montgomerie, G., bemötte frin. Creutz yttrande att qvinnan vore orsaken till oenighet i äktenskap; tal. påstod åter att det i de flesta fall var mannens fel. Hr Nordenfelt, E. W., hade trott att motionärens förslag skulle behjertas mer än de gjort; tal. omfattade det af hela sitt hjerta, ty han hade varit i tillfälle att se så många olyckliga äktenskap, der den ene kontrahenten ej kunnat bli den andre qvitt. För folk af de lägre klasserna vore det gamla sättet att gå till K. M:t i nådeväg alldeles for olämpligt. Obilligt synes vara att en stackars qvinna ej skall kunna bli fri från en supig man samt detta helvete, som man kallar ett olyckligt äktenskap. Anhöll om bitall till utskottets förslag. Grefve Liljecrantz ansåg det vara farligt att förflytta denna rättighet från konungen till domstolarne, der en mängd unga domare finge detta vigtiga ärende om hand; bättre vore om liksom förut ärendet behandlades af konungen och statsrådet, då man kunde påräkna kontinuitet i besluten. Hr Tham, C., ansåg hvyarken qvinnan eller mannen hvar för sig vara skulden till osämja i äktenskapen, utan menniskans syndiga natur. Vid framställd proposition blef punkten atslagen. Andra punkten om ändring i 11 kap. Giftermålsbalken föranledde äfven en längre diskussion, hvari deltogo: hrr Olivecrona, K., Tham, C., gretve Lagerbjelke, frih. Creutz, gretve Sparre, E., hr v. Koch, trih. Cederström, R., hr Ribbing, A, trih. Hamilton, H., och hr v. Ehrenheim, de tilesta yrkande återremiss af den anledning, att man tyckte utskottets förslag i 1Y att makarne vid vite at fängelse ej skulle få besöka hvarandra sedan rätten dömt dem till skilnad i säng och säte på ett år, vore för obilligt och förhindrade en vänligare sinnesstämnings. uppkommande mellan makarne. Punkten återremitterades. Prestestandet. Första punkten atslogs på yrkande at professor Sundberg, domprostarne Björling R— a