Göteborgsposten – 16 mars 1860, sida 1

Vv. Då Miran-Hafaz afreste från Mortlake befann han sig i ett nästan lika ömkansvärdt tillstånd som hans offer. Hans hjerta sönderslets vid tanken på Ellens fara. Skulle väl döden be-l röfva honom hans älskade? Öfverste Mowbray och hans fru befunno sig i sin salong i London, då den unge hinduen inträdde med vilda åtbörder och blodsprängda ögon. Den hjertlösa qvinnan bleknade vid åsynen af den förändring, som på några få timmar försiggått med honom, och frågade honom hvad som! händt. — Ellen dör! svarade Miran med hes, rosslande stämma; vi hafva dödat henne! Han sjönk ned i en stol. Öfversten steg upp och hviskade honom några ord i örat. Den unge mannen spratt till som om han hört en orm hväsa. — Nej! utbrast han; hvad anser ni mig vara för ett odjur? Jag skulle vilja vinna hen