Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. Miran betraktade henne med en misstänksam min. — En dröm som skall förverkligas! utropade han och närmade sig trappan, som förde till Ellens rum. ; — Den enda hand, som kunde hindra, är nu utsträckt emellan er! inföll Zara lugnt. — Hvilken hand? — Dödens! Han utsträcker redan sin skuggbild öfver Ellen. Då hon fick höra ljudet af edra steg, rusade hon upp från bädden, för att undfly et, om det ock bure till grafven. Hon skulle ha kastat sig ut genom fönstret, om jag icke hållit henne tillbaka. Eder närvaro skall gifva henne ett dödligt slag. Vid dessa ord kände Miran-Hafaz, hos hvilken alla ädla känslor ännu ej utslocknat, sitt hjerta djupt såradt. Han insåg nu, huru stark Ellens kärlek till hans rival var; han fann nu huru föga hän kunde hoppas att lyckas uttränga den) Forts. från N:o 1—4, 6—34, 36—63).