Göteborgsposten – 13 mars 1860, sida 1

— Min fru, det är en fråga, som ni ej eger rättighet att göra mig! svarade den unga flickan med fast stämma. — Ni är tokig! sade ladyn. — Han vet hvad jag menar, tillade Ellen och pekade på öfversten. Den förfärliga hemligheten börjar bli allt mera genomskådlig. De sökte förgäfves förmå henne, att emottaga hinduen helt enkelt såsom en gäst. Hon stod fast vid sin vägran och förklarade, att hon skulle redan följande morgon återvända till pastor Orme. Då föll sista masken, och Ellen upptäckte nu slutligen hela djupet af det förräderi, för hvilket hon varit offer. — Ni skall först begära min tillåtelse! inföll hennes onkel högdraget. Om jag hittills lånat mig åt edra orimliga fördomar mot eder älskare, så var det under förhoppning, att tiden och förnuftet skulle rätta dem; men då min medgörlighet ej tyckes hafva någon verkan, skall jag försöka hvad mina rättigheter såsom förmyndare kunna göra. — De förmå mycket! sade Ellen; de kunna krossa mitt hjerta, förjaga min dröm om lycka och möjligen drifva mig till förtviflan eller död; men de skola aldrig kunna förmå mig att blifva maka åt en man som jag afskyr!