Göteborgsposten – 13 mars 1860, sida 1

vi beskattade historien, för att finna stöd för våra åsigter. Då — — då — — Ja då slungade den Jupiter-tonans, som residerar på Handels-tidningens byrå, sin vredes ljungeldar mot Göteborgs-Posten. Måhända menar han att vårt svar låtit så länge vänta på sig, emedan vi först nu skulle hunnit repa oss efter vår häpnad. Detta har dock icke varit förhållandet. Vi känna så i grund denne matadors lynne, uppfattningssätt och taktik, att angreppets kuriosa form vida mindre ån fantasierna på det historiska området väckte vår förvåning. Vi veta att enligt hans ordbok betyda orden enfaldig, ooch fåkunnig detsamma som olika tänkande med H. T., äfvensom att han i blindt förlitande på egen ofelbarhet och sin framställnings magiska inflytande på HBandelstidningens läsare icke drager i betänkande att antvarda åt sättaren alla de lösa hugskott, de fördomens och den sårade egenkärlekens passionerade utgjutelser, de förhastade och grundlösa omdömen öfver personer och förhållanden, som han skakar ur armen. Att vi skulle bli frånkända kunskaper och omdömesförmåga, så snart vi opponerat oss mot några åsigter, som vår ärade yrkesbroder proklamerat såsom sina, var derföre lätt att förutse. Vi finna oss med resignätion i vårt öde, och trösta oss med vissheten att ett dylikt domslut icke kan beröfva oss det ringaste af hvad vi ega af begge slagen. Då H. T. denna gång icke endast trakterat oss med oqvåädinsord, utan äfven anfört något, som skall föreställa argumenter i sak, blir det oss möjligt att bemöta dessa anfall. Att till grundlig vederläggning upptaga alla de historiska misstag och oriktiga påståenden, hvartill den i sin storordiga kritik af vår artikel gjort sig skyldig, skulle dock vara att allt för mycket missbruka våra läsares tålamod. Så förmenar tidningen t. ex., komiskt nog, att israeliternas, grekernas och tyskarnas exempel hvilka vi anfört såsom bevis för vådorna af den tvungna amalgamationen och sträfvandena efter hegemoni för stambeslägtade folk, icke äro tillämpliga derföre att hvar och en af dessa nationer är ett folk. Det vill dock synas för vanligt sundt menniskoförstånd som skulle amalgamationen af de stater, hvari ett folk sönderfallit, ha mera utsigt att lyckas än den af tvenne folk. Af grekiska historien tyckas endast spridda reminiscenser ha föresväfvat H. T., ty den påstår att de grekiska kolonierna på mindre Asiens kust underkufvades af Perserna, då dessa uppträdde såsom eröfrare i Asien, innan striderna om hegemonien mellan de grekiska staterna börjat. Visst är emellertid att dessa kolonier vid denna tidpunkt icke hade någon frihet att förlora, ty de lydde redan då under den lydiske konung Kroesi spira och eröfrades jemte hans öfriga rike af Cyrus. Sedan återvunno de sin frihet för att åter förlora den, alldeles såsom vi uppgifvit, i följd af de grekiska staternas kamp om hegemonien. I den skymfliga s. k. antalkidi