Göteborgsposten – 10 mars 1860, sida 1

tänker jag, utan att ansc mig som öfversittare, få betrakta det som jag förmodar brokiga hvimlet djupt under mina fötter. När jag återvände från biljettförsäljningsstället med entrekortet på fickan, kunde jag ej neka mig det nöjet att vid åsynen af Brunnsparken, taga vägen genom denna lilla om sommaren så svalkande och angenäma oas i stenöknen. Jag tänkte dervid på de senaste planerna att sätta yxan till roten på dessa träd, hvilka ej borde kunna stå någon i vägen. Hafva vi ej haft nog af Xylophober inom vår egen stad, utan att vi nu skola bedåras af dylika från Olof Trätäljas egen bygd. År det nödvändigt att vi skola nedhugga alla träd inom vallarne, derföre att vi planterat sådana utom? Skola vi så sörja för resandes begqvämligheter, att vi göra uppoffringar, hvilka aldrig kunna ersättas? — Nej, må vi sätta en sköld mot hvarje brand, hvarje yxa, som inslungas i denna fridlysta lund! Bygg här huru ståtligt hotell, som helst, på den förespeglade blomsterparterren skall man dock alltid gå och längta efter den lilla holmens höga, skuggande lindar och almar. Jag torde återkomma härtill. Nu farväl! Qvidam.