Göteborgsposten – 10 mars 1860, sida 1

Ett besök hos en indisk furste. (Forts. fr. föreg. n:r.) Efter trefjerdedels timma voro vi ändtligen framme vid portarne till Putuala och nu börjades ett nytt skådespel. Furstens kavalleri och fotfolk hade ställt upp sig i tvenne linier och på venstra Hygeln hade ett batteri om 6 kanoner bröstat af, färdigt att salutera. En oöfverskådlig massa af nyfikna hade församlats på stadsmurarne, och de platta taken på husen voro betäckta med män, qvinnor och barn. Fotfolkets trummor och rytteriets pukor bullrade, officerarne saluterade, soldaterna skyldrade, ryttarne svängde sina sablar och skreko med full hals: Lefve fursten ! Man kunde uppskatta de församlade trupperna tilll 400 man rytteri och 1,200 man fotfolk. En bataljon på högra flygeln bar en mycket vacker uniform i curopeisk stil, tschakåer, blåa vapenrockar, hvita benkläder och knallhattsbössor. Officerarne med sina prunkande epåletter saluterade på vanligt europeiskt sätt. En annan bataljon var klädd i rödt, en tredje mångfärgad och denna senare var beväpnad med flintoch luntbössor. Manskapet såg krafugt och militäriskt ut. Men några af de gamla kavalleriotficerarne togo sig dock mest krigiskt ut, der dei sin praktulla, österländska drägt, med längt vågigt skägg och skarpt markerade ansigten, paralerade framför sina sqvadroner på eldiga och rustande araber. När tåget väl var förbi, vörjade kanonerna dåna och vid första skotet, till mr Russels stora förlägenhet, bugade ans höghet sig för honom och han måste besvara helsningen. På samma sätt vid nästvåfoljande skott och så fortgick det tills sista anonskottet blifvit lossadt. Strax derpå börade Zomboruchs affyra sina gevärssalfvor med ;n snabbhet som tillochmed förvånade mänen af facket. Kamelerna höllo sig förunderigt stilla; ty tillochmed för en kamel är det