Göteborgsposten – 10 mars 1860, sida 1

om nödvändigheten af att inrätta bostäder, der de fattiga kunna taga sin tillflykt. Om några månader ha 8000 pund st. blifvit subskriberade för detta ändamål, och inom tt år ha 9000 uslingar härigenom räddats från eländet. Häromdagen sågo 108 ejömän, som tjenstgjort på ett krigsfartyg, Winchesters fängelseportar tillslutas bakom sig, emedan de gjort sig skyldiga till insurbordination, eller för att tala rent ut, till myteri. Men saken var mycket invecklad, och fastän subordinationsbrottet var obestridligt, var det icke mindre säkert, att den allmänna meningen anklagade de högre officerarna att ha törorsakat detsamma genom oförsigtighet och misstag. Detta inträffade för omkring sex veckor sedan. När den 25 December nalkades, sade Times att England icke kunde njuta af sin julhögtid, om de 108 sjömännen i Winchester skulle lida ett straff, som andra förtjent lika väl som de. En order från amiralitetet befriade då de 108 sjömännen etter fyra veckors fängelsetid, och tillstyrkte att drottningen skulle efterskänka de tvenne återstående månadernas straff. Regeringen lyssnade endast till nationens röst, som verkligen talat. Utom detta skulle vi kunna anföra en mängd saker, som synas små, men som just genom sin obetydlighet visa det förundransvärda inflytande, som Times utöfvar öfver massorna. Intet är så svårt att Times ieke vill företaga det, intet är så ringa att den ej vill nedlåta sig dertill. Man ser den än störta en ministere och än börja ett korståg mot barnfickorna, som utsätta de barn, som blifvit anförtrodda åt deras omsorg, för solens brännande strålar, under det att de sjelfva läsa romaner i parken. I dag angriper den de rika fabrikanterna och behandlar köpmansfurstarna i City utan nåd och barmhertighet, emedan en bössa sprungit sönder i en friviligs hand eller eggen på en yxa råkat slinta en australisk vedhuggares; i morgon öppnar den två eller tre af sina spalter för molerna Amphitryoner, som med stort allvar liskutera den vigtiga frågan om det bästa sättet att gifva middagar. 1834 betalade Lonlons bankirer Times 6000 francs för att den skulle intaga en lista på alla deras namn unler den bekanta adressen till Sir Robert Peel vid hans återkomst från Rom; och 1859 ia till och med skoputsarne vändt sig till lenne rättvisans väldige kämpe för att erhåla skydd för sina privilegier. Times är, som ag redan anmärkt, fullkomligt opersonlig, och det är i denna dess opersonlighet, som dess styrka ligger. Intet parti kan fäta den vid sig, och den har sjelf intet parti ill sitt förfogande. Times är ett uttryck för iela landets opinion; häraf härleda sig alla lessa skenbara ekiftningar, som man i utlandet örvånar sig öfver. Ett parti kan bibehålla västan alltid samma åsigter — en nation vexar sina mycket ofta. Om ett ståndaktigt och dokt tolk skall taga ett vigtigt steg, så är let mycket tveksamt, emedan klokheten bjuler det att fortgå när det en gång slagit in