Göteborgsposten – 9 mars 1860, sida 1

VM Hm Mm mm Mm På öfverste Butlers anhållan frågade ordföranden notarien, om han varit i Indten. -— Aldrig! ljöd svaret. Man uppläste derefter Ellens vittnesmål, hvilket tvenne af polistjenstemännen hemtat i prestgården; man hade af deltagande för Ellens djupa sorg undvikit att smärta henne med anhållan om hennes närvaro. Frågan var om mötet i porträttgalleriet, om ayabns motstånd när den unga flickan vid första buller ville stiga ned, om den i biblioteket varseblifna skuggan, samt den tillstängda och riglade porten. Man hade ej väl uttalat ayahns namn, då en häftig rörelse förmärktes inom den folkhop, som upptog motsatta ändan af salen. En beslöjad qvinna närmade sig bordet, der ordföranlen satt; sedan hon kastat tillbaka sin slöja varseblef man Zaras anletsdrag. — Jag är i ett land, sade hon, hvars lasar äro mig fremmande; men jag framträder inför der, derföre att jag vet mig ej hafva kränkt lem. Fråga mig och jag skall svara. Om jag cke kan förlita mig på er rättvisa, förlitar jag nig åtminstone på min oskuld! Det djerfva uti detta uppträdande och de enkla orden utöfvade ett gynnsamt intryck; sjelfva pastorn började tro, att han varit alltför sträng sitt omdöme. Ayabn besvarade utan tvekan alla frågor.