Göteborgsposten – 8 mars 1860, sida 1

nande af hvarje hänsyftinng på orsaken till hang afresa; ty det hade mellan dem aldrig vexlats ett ord om sättet, hvarpå sir William dött. — Det synes mig, sade öfversten efter några ögonblick, som om denne gubbe mycket sysselsätter sig med Henry Ashtons öde, hvars djerfva förhoppningar uppmuntrades af min salige brors vänskap för honom. — Men som nu äro tillintetgjorda! inföll Miran. — Ja visst! utbrast hans vän; jag är så väl lagligen som moraliskt min nibces förmyndare. Så fort de sorgliga undersökningsoch begrafningsscenerna väl äro till ända, skall jag föra hepne till London. Miran-Hafaz ögon blixtrade af belåtenhet och glädje. — Något tvifvel finnes väl ej mera om lödssättet sade han. — Det tror jag icke. Oaktadt läkarens berättelse har min olycklige broder dock dödat sig sjelf. Jag har länge fruktat detta slut på ans ensliga och dystra lif. En sak är likväl förvirrande. — Hvilken då? — Den belägenhet hvari vi funnit gamle Martin. Hans hufvudskål har, jag vet icke på wilket sätt, blifvit krossad. Hans vittnesmål kulle dock icke kunna gifva något ljus åt sa