Göteborgsposten – 7 mars 1860, sida 2

Rättegångsoch Polissaker, Målet angående timmermannen Johannes Börjesson och stensättaren Axel Larsson, tilltalade för det de den 25 nästl. Februari på aftonen uti Gamla Allgen öfverfallit och slagit arbetskarlen Johan August Jonsson, fvrevar sistlidne Måndag åter i Poliskammaren, dervid, sedan vittnen blitvit i målet afhörde, Börjesson dömdes att böta, för vägafridsbrott 20 rdr och för en hårdragning 75 öre, allt rmt, eller att, i brist af tillgång till böterna, i stället undergå 12 dagars fängelse vid vatten och bröd; och ålades Larsson att inom 6 veckor deretter med ed fria sig från åtalet. — Qvinspersonen Lovisa Engelbrechtsson, boende 1 Östra Haga, var i Måndags uppkallad, att ansvara, för det hon d. 23 sistl. Februari kl. 8 förmiddagen, å Husargatan ötverfallit och slagit minderåriga tlickan Albertina Wilhelmina Örn. . Vid det bärom företagna förhör lät Lovisa Engelbrechtsson icke sig afböra, men Albertina Örn, åttöljd af sin moder, kom tillstädes och berättade, att då hon, som ifrågavarande morgon blifvit af sin moder skickad ut i staden för att verkställa uppköp, kommit gående å gatan förbi Lovisa Engelbrechtssons bostad, hade denna sednare, sittande uti fönstret åt gatan, vid åsynen af Albertina Örn blifvit fattad af ewt riktigt berserka-raseri och rusat ut på gatan, der hon kastat sig öfver Albertina Örn, och ryckande från Albertina en korg, som denna burit under armen, med densamma tilldelat henne åtskilliga slag i hutvudet samt tre särskilta gånger slagit omkull Albertina å gatan, derunder Lovisa Engelbrechtsson yttrat, såsom orden föllo: detta ska du ha för mor dins skuid. Albertina Orns moder förklarade härefter det hon förmodade att anledningen till Lovisa Engelbrechtssons emot hennes lilla dotter utöfvade våldsamhet härledde sig från hämnd, som, enligt hvad Albertinas moder bört berättas, Lovisa Engelbrechtsson lofvat att taga på henne, enär Lovisa Engelbrechtsson sagt sig vara mäkta förgrymmad på Albertinas moder, för det en arbetskarl, med hvilken Lovisa Engelbrechtsson sammanaflat ett par oäkta barn, under senaste tiden bott hos henne, och att Lovisa Engelbrechtsson i anledning häraf fruktat, att hennes fordne älskare på Alberunas moder öfverflyttat sin kärlek, hvarföre hon föresatt sig att hämnas på sin lyckliga rival. Poliskammaren beslöt härefter, att Lovisa Engelbrechtsson, som under de senaste dagarne hållit sig undan från sin bostad och icke kunnat delgifvas i målet ågångna kallelsen, skulle vid anträffandet i Poliskammaren inställas. — Sedan förra korrektionshjonet Johanna Christina Andersson Larf blitvit den 3:dje i denna månad af polisbetjeningen anhållen och till härvarande cellfangelse införpassad för det hon under de senast förtlutna månaderna föröfvat åtskilliga stölder, blef förhör med henne sistlidne gårdag inför poliskammaren anstäldt, dervid af målsegarne tillstädeskommo pigan Anna Elisabeth Nilsson, i tjenst hos possessionaten Ström i Gamle staden, och Arbetskarlen J. Johansson, boende i rådman Hvitfeldts hus vid kaserntorget. Pisan Nilsson uppgaf, att hon genom stöld mistat en brunrutig bomullsklädning, som varit hängande uti en garderob å vinden till hennes husbondes bostad, och att hon sistlidne fredag blifvit om stölden underrättad af ett par med henne bekanta flickor, vid namn Sofia och Maria Andersson, hvilka för Nilsson berättat, att Christina Larf till dem utbjudit till salu en klädning, som de vid ett noggrannare efterseende igeukänt vara Nilsson tillhörig, hvarföre bemälte flickor ock frågat Christina Larf, hvarifrån hon fått klädningen, då denna svarat, att sådant icke angick dem, deretter Sofia Andersson, anande att klädvingen blifvit stulen, anmält förbällandet hos Christina Nilsson, som då, vid efterseeude, funnit att hon blitvit bestulen på en klädning; och erinrade Christina Nilsson sig då jemväl att föregående Onsdag en för henne obekant qvinsperson, hvilken Christina Nils-on nu igenkände hafva varit tilltalade Christina Larf, besökt hennes husbondes bostad och dervid haft ett bref att framlemna till hennes matmoder, hvarföre Christina Nilsson genast fattat misstanka att samma person varit den som tillegnat sig klädningen. Arbetskarlen Johansson förmälde sig hafva blifvit bestulen på ett sofföfverdrag af randigt bomullstyg, hvilket saknats i förlidna veckan och varit bland