Göteborgsposten – 5 mars 1860, sida 1

komplott! Det är en verklig försynens nåd, at jag icke sjelf stigit före sir William ned i graf ven! Jag skulle vara första offret. -— Nii? inföllo några af de närvarande. Mr Elworthy berättade nu omständighetern: vid sitt sista besök på Carrow, huru han fått uppdrag att uppsätta baronetens testamente oci huru man frånstulit honom detsamma, då har var på väg till London. Han tillade att han då läkaren tillåtit honom resa, vändt tillbaka fö att varna sir William och underrätta honom on förlusten af testamentet; härigenom erhöll mar förklaring öfver hans plötsliga ankomst till Carrow. Denna berättelse afhördes med största intresse. Notariens äfventyr var en ring i den kedja af händelser, som fört till mordet. Några blickar riktades ofrivilligt på öfverste Mowbray, dock mera af nyfikenhet än af misstanke. -— Hvad hade min bror gjort för anordningar i sitt testamenta? frågade han. Om det är förloradt eller kan återfinnas, skall det dock alltid vara mig heligt. — Allt tvifvel, om något sådant funnes, försvann nu såsom en dyster skugga från dem, som åhört denna förklaring. Och tviflet förskingrades ännu mera genom den anmärkningen af en af de närvarande, som händelsevis spisat middag dagen förut på Bungalore-Hall: