Göteborgsposten – 5 mars 1860, sida 1

han väntade sig ingalunda den rysansväckande scen, som tedde sig för honom, då han inträdd i biblioteket. Baronetens lik satt ännu qvar länstolen, och hans drag hade ännu i döden qva sitt allvarliga och ädla uttryck. De närvarande embetsmännen stodo vid bordet och samtalade mec låg röst. Men hvad som mest frapperade ho. nom, var öfverste Mowbrays förvirring. Dennt stod nemligen lutad mot en möbel, blek, son Kain, när Herrans anklagelsestämma första gån. gen frågade honom, hvar han gjort af sin bro. der Abel. Öfverste Butler, som ledde undersökningarne, berättade mr Elworthy i största hast hvad som händt. — Stackars baronet! sade notarien med en rörelse, som var allt för djup för att kunna vara låtsad; han förtjenade i sanning ett bättre öde, än att falla offer för ett mord! — Ni tror således icke heller att han begått sjelfmord ? inföll Orme. — Då måste man vara dum, genmälte mr Elworthy. Förlåt mig detta uttryck; men de samtal jag helt nyligen haft med min klient, hans karakter, hans grundsatser, allt strider emot en dylik förmodan. Nej, mina herrar! hans död har föranledts af någon eländig komplott, för att tillintetgöra anordningarne i hans testamente, en med djefvulsk skicklighet uppgjord och utförd