Göteborgsposten – 3 mars 1860, sida 1

Resultaterna af Cellsystemet. (Forts. fr. föreg. n:r.) Ännu en anvan sida af cellsystemet verkningar, den jag anser egnad att påkall: den allra största uppmärksamhet. Hittills ha nemligen en lika märklig som bedröflig för dom gjort sig gällande i det allmänna omdö met. Det har varit straffet, långt snarare är brottet, som gjort fångarne blottställda fö misstankar och mångfaldigt utsatta för bedröf ligt trassel. Den som varit straffad för et brott, om det än varit jemförelsevis obetyd ligt, blir vida mera föraktad och misskänd är den, om hvilken man nog har sig bekant att han, fastän ännu icke straffad, begått för seelser af mycket betänkligare art. Straffet anses således för ett värre brott än sjelfva brottet. Detta, som i och för sig sjelf är en orättvisa, skulle vara det i ännu högre grad, ifall man icke finge antaga, att gemensamhetsfängelserna haft åtminstone en hufvudsaklig andel deri. Om det också finnes många omständigheter i menniskolynnet, som gifva fart åt ett dylikt åskådningssätt, så äro de likväl svårligen tillräckliga att förklara dess uppkomst och allmänna utbredning. Erfarenheten nar deremot under de gamla förhållandena så ofta visat, att fången efter utståndet straff xommit ut som en förhärdad bof. Småningom synes denna erfarenhet hafva trängt djupt red i folkmedvetandet och skapat den sinnestämning, som jag skildrar och beklagar. Af letta tänkesätt uppbäres emellertid fången, lär han en gång kommer ut, kommer med de ästa föresatser och beslut. Han har blifvit ruadligen förändrad och han önskar ingening högre än att bevisa det med hela sin imgängelse. Men det är i alla fall ingenting nera än en ganska späd och spröd plantering.