Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. Det var en stormig afton; den ostliga vin. den tjöt och suckade såsom en lefvande varelsc kring det gamla klostrets knutar och torn, och regnet föll med detta sorgsna och entoniga ljud som tillkännagifver att nederbörden skall vars länge. Zara satt som vanligt på en hög kuddar j sin unga matmors sängkammare, med ögonen fästade på pendylen, från hvilken hördes tidmätarens vanliga, melankoliska tik-tak. — Det är sent! sade hon. — Det gör ingenting, Zara. Jag vill icke lägga mig ännu, ty jag kan ej sofva. Jag ned. tryckes af aningen om en stundande förfärlig olycka Döden tyckes ha kastat sin skugga öfver Carrow Det är verkligen en sorglig boning, sade ayahn med en bekymmerslös ton; och jag undra icke öfver att ni, som uppväxt i solens och blom. mornas hemland, känner denna beklämning. Klo. stret liknar mera en graf än en boning för lef) Forts. från N:o 1—4, 6—34, 36—51).