Göteborgsposten – 1 mars 1860, sida 3

SLL UID ImMlMcUu IcUSlaAd, avv NCHUUGS IGN HeOUYv RI deles lösa principer i fråga om mitt och ditt, och att han i hemlighet umgicks med åtskilligt besynnerligt och misstänkt folk. Vidder af sin olycka anade hon dock ej förrän sistl höst, då han en vacker dag försvann under förevändning att till Tours beledsaga en afliden väns hustru och barn, och från hvilken resa han ej sedermera återkom. Modern blef då orolig och hon började nu först, fast försent, söka upplysningar om sin måg. Så kom slutligen hela den förfärliga sanningen i dagen. B. hade vid 16 års ålder bestulit sin patron och derföre blifvit dömd till 6 månaders fängelse; straxt efter utståndet straff hade han ytterligare, tillsammans med en äfven frigifven kamrat, på en bro mördat en karl och nedkastat liket i Rhöne-floden. Ofverbevisad om detta dåd, hade han tör sin ungdoms skull dock undsluppit med ett straff af 15 års fästningsarbete. Efter detsammas slut begaf han sig till Paris, der hans familj köpt honom ett knifsmeds-etablissement, och han lyckades i denna egenskap vinna ett godt rykte i sitt qvarter — och en ung, väl uppfostrad och förmögen fru, densamma som domstolen nu tilldömt honom att få behålla. Ett annat exempel på huru det ibland lyckas bofvar att i längden bibehålla en nyantagen skepnad och i densamma förvärfva sig aktning, lemnar följande sannfärdiga historia. Helt nära Paris dog i fjol en gammal förnäm dam, som inom sin umgängeskrets åtnjöt ett stort anseende för sina älskvärda egenskaper och sin vidsträckta välgörenhet. Hon hade i sin barndom emigrerat och i främmande land passerat revolutionsåren, men för omkring en 30 år tillbaka återkommit till fäderneslandet, der hon återknöt sina familjförhållanden med en bror och några barndomsvänner, som knappast sett henne förut, och med hvilka hon nu lefde på den bästa fot. Vissa egenheter omtalades visserligen i den gamla damens lefnadssätt. Så, ehuru rik och van vid lyxens förfiningar, tålte hon ingen betjening i sitt hus. Hon lefde ensam och lät en hjelphustru hvarje dag städa sin våning och från en närbelägen restaurant tillbära sig sina måltider; för öfrigt åt hon för det mesta hos sina vänner och var mycket road af sällskapslifvet. Efter hennes död upptäcktes, att hon var en karl. Hennes föregifne broder sökte att utredå detta hemlighetsfulla förhållande och kom slutligen till visshet om, att den så älskvärda gamla frun icke var någonting annat än en betjent hos hans aflidna syster, som vid dennas död tillegnat sig hennes namn, förmögenhet, papper m. m. samt försedd med allt detta helt lugnt återkommit att i slägt och vänners krets sluta sina dagar. På denne bedragare kan man således med skäl tillämpa ordspråket: finis coronat opus. Gatorna i Paris äro nu för tiden, trots den vaksamma polisen, icke alltid säkra. För några dagar sedan hände det nemligen en bankir att kl. 1 på natten blifva, på sjelfva rue Lafitte, hvad man kallar fullkomligt barstulen. Han hade med sin familj varit på en soup nära boulevarden, och sedan han instoppat damerna i sin vagn vid afresan derifrån, sade han: edra krinoliner taga så mycket rum, att jag hellre går hem till fots. Trenne personer, som, utan att han märkte det, uppfångat dessa ord, följde nu tätt efter honom, och knappt var han inne på den of: vannämnda stora och besökta gatan, förrän de befunno sig ensamma med honom. I ett nu hade en bakifrån fattat i hans armar, en annan stoppat en näsduk i hans mun och den tredje i ett ögonblick rensat alla hans fickor och innan han ännu ens hunnit besinna sig. voro alla försvunna. En af våra härvarande landsmän XX. har äfven varit ute för ett dylikt äfventyr. På vägen hem kl. mellan 1 och 2 på natten, då en ung man af verld här städes vanligen går till sängs, märker han sig varå nära åtföljd af en bättre herre. Hun nen till sin port, stannade han; följeslagaren ock Bor herrn här i huset? frågade vår lands man, under det han ringde på portklockan Svaret blef jakande, och X. lemnade artig porten öppen efter sig samt ingick i förstu gan. Knappt hade den fremmande hunnit ef ter in, förrän X. känner sig fattad om struper samt mezzo voce affordrad la bourse ou I: vie. X., som af naturen är liten och icke stark, försokte förgäfves att lösrycka sig u