e varit här kl. 9. Post, passagerare och raktgods lära genom slädar befordrats förbi nödrifvorna och öfverflyttats från de mötanle tränerna. Teatersällskaperna i Landsorten äro ör närvarande i dubbel bemärkelse stadda på esande fot. P. J. Deland gaf d. 26 Febr. sin ista föreställning i Upsala och är under resa ill Norrköping. KBamma dag gaf Elforss sin sista representation i Linköping och är på väg it till Göteborg. Roos är på resa från Wexiö ill Jönköping, der han skall med Mars månads början uppträda. Schvartz Dahlgren uppehålla sig i Finland, och voro, enl. sista tidningarne derifrån, på resa från Wiborg till Helsingfors. Wahlgrens sällskap går sin upplösning till mötes i Wadstena, och Oscar Andersson flyttar från Kungsparken till Slussen. Endast hr Michal är stationär, och gifver Hamlet, Klostret Castro m. m. i Malmö. Rånet i Årstads prestgård bekräftas af Halmstadsbladet. Rånarne, hvilka varit 3 till antalet, deraf 2 varit inne i prosten Bolins sängkammare under det den andre vaktade utanför, tillgrepo omkring 250 rdr. Dessutom medtogo de tvenne skarpladdade pistoler, hvilka hängde öfver prostens säng. Fn belöning af 150-rdr är utlofvad till den, som bevisligen upptäcker rånarne och tillrättaskaffar det rånade. Ovanligare händelse till sjös. I Öresundsposten berättas följande: Den 24 Febr. blef en på Helsingörs redd för ankar liggande holländsk koft, destinerad från Liverpool till Rostock med last af sirap, under fullkomligt stilla väder så våldsamt anfallen af den med en häfuig ström drifvande ismassan, att kettingarne sprängdes och fartyget redlöst fördes af isen utåt Kattegat, der det slutligen kastades upp mot hullabergs yttersta pynt. Fartyget hade under sin vädliga färd mellan isarne ej tagit någon synnerlig skada och blef flott liggande några stenkast från klippan; men torde knappast kunna räddas. Deremot torde lasten, åtminstone till en del, kunna bergas. Naturforskaren mag. O. Torell har blifvit utnämnd till adjunkt i Zoologi vid Lunds universitet. Varning. Från Karlshamn skrifves, att en dräng från grannskapet nyligen bortrifvit en finne i ansigtet, med den olyckliga påföljd, att drängen två dagar derefter måste införas till lasarettet, der han afledi det ömkligaste tillstånd. Om öfverdirektören Ilörstadius, som för en tid sedan afled, berättar en brefskrifvare i Wadstena Läns Tidning följande. Efter att några år hafva tjenstgjort vid det andliga kallet, upptäckte Hörstadius omsider, att han just icke var skapad för detsamma Hans samvete uppmanade honom derföre at öfvergifva denna bana, och han egnade sig derefter uteslutande åt affärslifvet, synnerli gen egendomshandel, hvari han utvecklade betydlig verksamhet och stor förmåga. Des sa egenskaper hafva också förskaffat honom er lefterlemnad högst betydande förmögenhet. j Ihög grad hörde han till den nu för tiden tem lligen sällsynta klass, som man kallar origina ler, en klass hvilken onekligen egde åtskilli ga särdeles intressanta sidor. Aldrig synte: all verldens prest, oaktadt hans stora eko Inomiska välstånd, i något präktigare åkdon lutan vanligen ridande på en gammal Rosinan te, med den ofta betydliga summor innehållan de lilla nötta kappsäcken bakom sig. Någo! gång visade han sig, under de ständiga resor na emellan hans många egendomar, belägna flera landskap, åkande efter ofvannämnde gam le trotjenare på en pinnkaret, äfven då alle na — alltid utan körsven eller sällskap. De flesta egendomarne voro utarrendera de, vanligen på högst billiga vilkor till ur ga förhoppningsfulla män, dem han gielf fran dragit från intet -— men på några gods h: -Ide han inspektorer. Hans minne var så oe!