Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. — Det var ej något foster af min inbillning, inföll den unga fickan och såg sig darrande omkring, liksom om hon befarade att åter få se dessa vilda och flammande ögon. Jag har sett honom ... jag har helt tydligt sett honom sitta nedhukad som en tiger, hvilken tänker rusa på sitt offer. Jag har hört hans steg på golfvet, och ljudet af dessa steg tillkännagaf mördaren, som döljer sig i nattens mörker; jag har kännt hans heta andedrägt på min skuldra! .. Onkel! tillade hon och slöt sig närmare intill honom, liksom för att skydda honom mot mördarens dolk; kära onkel, väck upp hela huset; låt genomsöka det från vinden till källrarne, jag är säker om att det finnes någon gömd här i klostret. Förlita er på instinkten hos ett hjerta, som älskar er; man bör ej förakta kärlekens varningar! Ehuru baroneten ännu var långt ifrån öfvertygad, syntes honom dock hans nidces förskräck) Forts. från N:o 1—4, 6—34, 36—50).