Rp An eriet, följd af alla de närvarande. Öfverallt var det tyst och stilla; det var så mörkt som i en oraf. Man kunde ej finna det ringaste tecken till någon fremlings dervaro. Då de kommit till ändan af galleriet, kysste baroneten sin nigee på pannan, önskade henne en god natt och bortskickade alla tjenarne utom Martin. Ellen skulle gerna velat stanna qvar hos gin onkel; men han kunde ej tillåta att hon tillbringade natten utan att sofva. Frukta ingenting, miss Ellen, hviskadeMartin. till den unga flickan; sir William är i säkerhet nu då jag känner faran; man skall vara bra listig för att kunna bedraga mig. Lugnad af dessa ord, aflägsnade Ellen sig med ayahn; tjenarne drogo sig två och två tillbaka till sina rum. En namnlös förfäran nedtryckte allas sinnen ; genljudet af deras steg var nog att komma deras hjertan att klappa, och de gingo under djup tystnad genom klostrets långa korridorer. — Zara, sade Ellen, då de uppnått dörren till hennes rum, ni har inslagit en farlig väg. i Ayahn såg på henne och log. -— Den kan leda till min graf, återtog der unga flickan, men aldrig ... aldrig till det mål