lla de bemödanden, som för detta ändamål jl: blifvitfgjorda under ett halft sekel. För dess vidtagande nu genast vill jag ndast åberopa hvad en af mina ståndsbroder unförde, då det i bondeståndet var fråga om antagandet eller förkastandet af den ifrågasatta förändringen i 15 RB. O. Olof Lagergren från Gotland, hvilken, i motsats emot mig påyrkade afslag, uttalade nemligen då, sedan han yttrat sig emot små förändringar, som blott innefatta skeneftergifter i jemförelse med hvad afseendet på fäderneslandets väl och medborgares rättvisa anspråk kräfva, följande ord, i hvilka jag af innersta öfvertygelse instämmer: sVore det icke bättre, att nu i de lugna dagar, då en genomgripande reform kan utan någon våda utföras, se till att en sådan också blefve vidtagen, i stället för dessa små jemkningar, som alltid hälla den rättmätiga missbelåtenheten vid lif, hvarigenom man i orons ögonblick skall få svårt att stäfja anspråken inom tillbörlighetens gränser? Våra grundlagstiftare hyllade åtminstone 1809 den åsigten, att stora och genomgripande förändringar uti statsförfattningens grunder böra ske, icke i tider af häfug skakning, utan tvärtom under en period at stadgad säkerhet, då den lugna pröfningen icke löper fara att förvillas at lössläppta passioner, och jag tror att denna åsigt har sin fulla tillämplighet ännu i dag. Må höglofl. konstitutionsutskottet finna, att dessa åsigter hos 1809 års män kräfva sitt erkännande — att bakom den enskilde motionärens önskningar står ett folks rättvisa anspråk, och jag tror mig då kunna hoppas benägen uppmärksamhet åt ett förslag, som öfver hela landet utgör ett slags fana för den allmännast omfattade politiska meningens anhängare, och i hvilket for öfrigt syftemålen för den senare tidens speciella grundlagsförändringar äfven äro iakttagna. Men då jag tror mig kunna antaga, att flera representanter ämna väcka andra förslag till en genomgripande forändring af nationalrepresentationen, så anser jag mig böra förklara, att jag icke med sådan förkärlek fasthänger vid detta förslag, att jag icke med tacksamhet skulle sluta mig till hvart och ett annat, som kan mera vinna höglofi. utskottets bifall, om blott det är byggdt på följande hufvudgrunder: Sjelfskrifvenhetens upphörande — valrätt för hvarje vältrejdad, fullmyndig och af andra oberoende svensk man — gemensamma val inom bestämda valkretsar — lika rösträtt för hvar och en väljande. Jag förbehåller mig derjemte med stöd af 29 BR. O. att, i den händelse höglofl utskottet skulle finna sig icke kunna tillstyr ka antagandet af mitt förslag, få del af mo tiverna till utskottets beslut. —L— RADAR EAA