— KS LL HH le gubben hans nyfikenhet, om han gör henne några frågor? återtog Martin. Ellen böjde jakande på hufvudet; hon gladdes öfver att påträffa någon, som ej ansåg henne blott hafva varit offer för sin inbillning. — Satt den personen, som ni såg, nedhukad bredvid det gamla skåpet? oo— Ja, — Hörde ni något ljud? — Icke det minsta? — Nej, intet annat än ljudet af hans steg ... fast jo, vänta! jag påminner mig nu, att min uppmärksamhet först drogs åt det hållet af ett ljud, likt det då man spänner hanen på en pistol, som man tänker lossa af. Den gamle Martins ansigte förmörkades; han böjde hufvudet, mumlande att man hädanefter borde söka förekomma sådant. — Ni tror således att någon varit gömd i galleriet? sade baroneten. — Jag är säker derpå, sir William. — Men huru har han kunnat komma dit? Martin teg. Hans husbonde påminte sig nu hvad den gamle sagt om de hemliga ingångarne och gömställena i klostret, och insåg skälet till hans tystnad. Han tog ett ljus ur handen på en af tjenarne, bjöd armen åt Ellen och tog väg till gal