— Jag trodde det också; men den som utvisat dem för mig har äfven kunnat meddela dem åt en annan. -— Känner ni denne andre? — Ja. — Han heter? — Will Sideler. Då baroneten hörde kaninvaktarens namn uttalas, lopp en iskåre genom baronetens ådror.Det var en af dessa sensationer som, efter hvad det säges, de röna, hvilka trampa det ställe, der deras graf skall redas! Från denna natt vakade gamle Martin som en post i porträttgalleriet. — XXXIX. Ellen var ständigt nedslagen alltifrån den natten, då hon mött Will Sideler. För första gången i sitt lif rönte hon en känsla af vidskepelse och började dela sin onkels aningar. Ofta, när hon om aftnarne satt uppe på sitt rum och lyssnade till gamle Martins afmätta steg på gallerigolfvet, kastade hon en förebrående blick på ayahn, som hon nog insåg endast hafva låtsat sig ej kunna tro på Ellens berättelse. Denna natts äfventyr hada brutit det förtroende, som rådt emellan dem. (Forts.)