Om morgonen fällde de ankar vid början af Fai-husjö, denna sjö, hvarigenom den stora kanalen går; och derpå foro de vidare under lungt väder och stark dimma. Man kunde knappast se stranden. Fem timmar förflöto innan de resande på andra sidan af sjön uppnådde en hög bergsudde vid namn Tungtingschang. Från dess spets — dimman hade neml. skingrats — hade man en vidsträckt utsigt; i förgrunden tycktes en med präktig skog betäckt ö simma på sjöns klara yta och å andra sidan derom försvunno de höjder, som bildade den andra stranden i det blå fjerran. Nära de resandes fötter vid en stilla vik låg en by i trädens lummiga skugga, och inbjudande hvirflade röken från taken. En gren af begsudden skilde denna by från en annan, som tycktes vara dess tvillingbroder, så liknade de hvarandra i belägonhet och omfång. När ressällskapet besökte den, samlade sig genast hela befolkningen för att möta det. De visade sin vänlighet mot främlingarne på allt sätt, och när dessa kastade litet penningar ut bland dem, började byungdomen att strida om dem, ehuru i allsköns vänskap ; till och med några af de äldre försmådde icke att deltaga i denna kamp. Återfärden gick genom densamma stilla staden, som de passerat om natten, och derifrån fortsattes resan på bifloder till Schanghai, hvarest de inträffade två dagar derefter. RADDA