Göteborgsposten – 28 februari 1860, sida 1

jättar, som blicka tankfullt ned på folkhopen och hålla med den venstra handen i sitt skägg. Genom denna dörr kommer man till en veranda, der tartariska soldater stått på vakt till dess de europeiska segrarna jagade dem derifrån; ännu lågo der ofantliga treuddar, spjut och krokiga sablar bevittnande detta faktum. Sedan går man nedför några trappsteg och öfver en stenlagd gård genom en annan målad port, kallad ceremoniporten, vid hvars begge sidor man observerar runda granit-taflor, liknande qvarnstenar. Derefter går man öfver en annan gräsbeväxt gård och uppför en trappa in i audienssalen, hvilken vetter åt en stenlagd gård, omgifven af en med mycken konst uthuggen granitbalustrad. Palatset utgöres af fem byggnader, hvilka äro skilda från hvarandra genom gårdsplaner. På hvarje byggnad ser man en af en stång uppburen sköld, på hvilken prunkar i stora bokstäfver namnet på den general, som bebor palatset, daton då han erhöll skölden — d. v. s. då han utnämndes till sitt embete — och det tecken, som betyder lycka. Den fjerde byggnaden innehåller statssalen, i hvilken står en stenskärm, hvarpå stå antecknade de förtjenster, som böra utmärka en krigare, hans egenskaper och hans samhällsställning; dessutom ser man 1i-ett hörn tecknet, som betyder långt lif i stora drag, såsom vore det ett för soldatståndet synnerligen passande symbol. Den femte och sista byggnaden har två våningar; i den öfra ha fruntimmerna sina rum belägna. De flesta af de enskilda rummen ha pappersfönster ; endast ett mindre antal ha glasfönster och äro prydda med bilder. Vid de begge korta sidorna af den stora gården ligga ett par mindre byggnader och deribland ett s. k. bibliotek, hvari dock inga böcker finnas, men i, stället afgudabilder — ett åt kejsarens handstil invigdt tempel der man ser en stenskifva med kejsarens autograf. Hela palatset visar öfverallt spår af vanvård och förfall. I många af rummen huserade flädermöss, och i stället för att blott banyanträdets präktiga krona eller den smärta af vinden böjda bambun skulle beskugga gården, var den full af högt ogräs och trädgården var på sina ställen betäckt af ett ogenomträngligt snår. Den europeiska besättningen åstadkom dock snart ordning. Den rensade icke blott boningsrummen och gårdsplanerna, utan ref ifven ner muren i det sydöstra hörnet och anlade derifrån en väg till landningsstället, hvarigenom de kommo i förbindelse med de på andra ställen posterade engelska trupperna. Invid detta hörn är den vidsträckta pröfningsbyggnaden belägen. Den består af flera rader celler på ömse sidor om en bred gata. När man passerar densamma, tycker man sig försatt i det inre af en med öfverbyggda bänkar uppfylld engelsk kyrka. Hvarje rad har sitt eget tegeltak och är afdelad i små loger, ungefär så rymliga som afskrankningarne i ett stall. I dessa loger tillbringa studenterna sin pröfningstid; hela byggnaden rymmer