Göteborgsposten – 27 februari 1860, sida 2

RRRRRRRRARR———S—— — Nå! frågade häftigt hinduen, har ni ter stamentet? — Jag hade det, svarade skurken, jag hade det i mitt våld, när... — Bah! afbröt Miran, som, i sin afsky för den smutsiga girigheten hos det verktyg, som han nedlät sig att begagna, trodde att kaninvaktaren med någon uppspunnen dikt ville lura af honom mera guld; bah, jag är ej nog usel, att kunna vilja köpslaga med en sådan varelse som du! Säg ditt pris och lemna mig paketet! Will Sideler kände sig sårad: Den unge Hinduens öppna förakt harmade tillochmed denne usling, för hvilken guldet var en afgud, samt hedern, och dygden endast köpmansvaror, som ej ega något annat värde än det pris för hvilket de kunna säljas. —Jag har det icke, svarade han sträft. — Du ljuger! utbrast Miran. — Han ljuger icke, sade ayahn, som uppmärksamt betraktat Will Sideler. Ni glömde det visa indiska ordspråket: En honungskaka lockar till sig flere flugor än ett ättikkärl. Huru usel denna parias än visat sig, ledes han dock ej endast af sin guldtröst till att tjena er . ..Nikan lita på honom. Zara talade indiska, hvarföre kaninvaktaren ej kunde förstå om hennes ord afsågo honom,