Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. -— Jag kan nog stanna hemma, herr Harry, återtog han med skälfvande läppar; jag vill icke ätt ni skall behöfva rodna öfver min tölpaktighet inför era fina och belefvade vänner, ehuru de kanske icke visa sig hvarken så trogna eller så tillgifna som den stackars Joe — men — ett löfte är ett löfte! Jag vill likväl icke att du skall behöfva bryta ditt ord. Jag återgifver dig det. Du behöfver icke ursäkta dig mera. Jag kan stanna qvar här på farmen som en hund, hvilken kommit i onåd och... och... — Joe, afbröt Harry, med ifrigt bemödande att synas lugn, det vore kanske bäst, om du genast ginge hem till farmen och underrättade min farbror om din afresa. Vi begifva oss på väg redan i morgon bittida, och jag vill icke att den gode hedersgubben skall ha för mycket besvär ... Säg honom, att jag kommer tillbaka i qväll. — Ja, ja.