Familjhemligheten.) Roman af J. F. Smith. Någon klappade sakta på dörren. -— Stig in, gamle trogne vän! sade sir William ; allt är i ordning. — Martin inträdde. Uttrycket i hans anletsdrag var ovanligt allvarsamt; hans panna var fårad med skrynklor. Den gamle stallknekten hade länge trott sig vara utsedd, att göra slägten Mowbray någon vigtig tjenst. — Ligga alla? frågade ensligen. — Alla, sir William. Den indiska qvinnan var den sista som gick till sängs. Martin misstog sig. Zara hade låtsat gå upp till sin unga matmors rum. Några ord, som gubben mumlat under dagens lopp, hade uppväckt hennes misstankar; och i samma ögonblick Martin sade detta, stod hon nedhukad vid biblioteksdörren med örat mot nyckelhålet, uppmärksamt lyssnande, på det intet ord måtte gå förloradt. Hon förbannade gamle Martin, då han lät nyckeln sitta gvar i låset, emedan hon nu icke kunde se hvad man förehade. ) Forts. från N:o 1—4, 6—384, 86—45).