Göteborgsposten – 23 februari 1860, sida 1

som han icke hade sökt förläna ens det rir gaste sken af rältmätighet. Vi påstå at tvertemot hvad Patrie säger, Chamberys, Ar necys, Oneglias och St. Remos innevånare h lika mycket rätt att samlas och förklara sin ör skan att fortfarande vara förenade med Pie mont om att bli franska undersåter. Nä föreningen med Frankrike egtrum, så ega d visserligen icke mera någon rätt att möta och tala fritt, men till dess må man icke för mena dem detta, äfven om de tala hvad sor icke fullkomligt öfverensstämmer med de moderna franska politiken. Antingen map antager att Frankrike öf verenskommit med Piemont om att plundr Österrike för att skaffa det en ersättning fö Savoyen, eller man tror att de Savoyiska sym patierna för Frankrike verkligen existera, s: måste England alltid ogerna se Savoyens för ening med detta rike. Men det är icke så in tresseradt i frågan, att det i detta fall skull gå längre än att uttrycka sitt missnöje. De riskerar ingenting genom att låta införlifnin gen försiggå, men vi tro att franska kejsa ren skulle riskera desto mera genom att verk. ställa densamma. Han har wycket att för lorä. Han har soldater och penningar, skepr och artilleri. Allt detta gör honom mäktig till lands och vatten, men han har icke vun. nit och han kan aldrig på detta sätt vinna Europas uppriktiga och hjertliga förtroende Han hade sagt oss att kejsardömet var freden, men han afbröt denna fred genom ett blodigt krig. Hans undersåtares förtroende var rubbadt och han sökte återställa det genom att adoptera de mest frisinnade kommersiella principer. Men midt under de deraf föranledda fredliga diskussionerna väckes vår häpnad af de stränga hotelserna och förebråelserna, som riktas till en grannstats regering och folk, hvilka icke ha lust att upplösa det band, som förenar dem, på det han må vinna två nya provinser. Vi hade fått veta att kejsaren för krig för en ide, men nu erfara vi plötsligt att Frankrike ger intet för ntet och att det har fordrat huset Savoyens wrfländer till ersättning för hvad som eröfrats rån Österrike. Det kan taga dem, ty ingen sontinental makt är för närvarande i stånd utt hindra det, och England har för litet ntresse i saken för att göra annat än förklaa sitt ogillande. Men historiens lärdomar ha varit fåfänga, om icke en dyrköpt erfarenhet ar öfvertygat Frankrike om det kloka i att tnöja sig med sina närvarande vidsträckta ;ränser. OR MATADE SERA SEN TINAS NTE NEAR RE