Göteborgsposten – 22 februari 1860, sida 2

gren, professor Rydin, vik. professorn Malm ström, litteratören Blanche och pressens fordn kämpe, statsekonomen Hjerta m. fl., alla mä med såväl hjerta som talang på rätta ställe Författaren fortfar: Det är nu 150 å sedan England och Skottland, trötta af sin blodiga fejder, heslutade att förena sig me hvarandra. — Det saknades i Skottland ick ädla hjertan, hviika harmades öfver, att de ras individualitet, som var så rik på gaml och ärofulla minnen af ett glänsande rival skap med England, skulle utplånas. Välsig na icke skoutarne ännu i dag de klarsynt och patriotiska förrädares minne, som sam mansmälte deras fosterland med England, fö att bilda Storbritanien? Och veten ), Stor thingsmän, huru många invånare de båda län derna då hade? Sju millioner — alldeles sam ma summa som skandinaviska haltön räknar.: Tillåt mig i ert minne återkalla de vig tigaste punkterna i traktaten mellan Envglant och Skottland. — Storbritanniens hela betolk ning skulle representeras af ett och sammt: parlament. — Det förenade rikets undersåtare skulle åtnjuta fullkomlig frihet, samt ömsesi dig handelsoch sjöfartsrätt, liksom äfven in bördes medgifvande utaf alla andra rättighe: ter, privilegier och fördelar, hvaraf de båds rikenas undersåter voro i besittning. Den allmänna rätten, polislagen, den civila administrationen skulle vara desamma för hela det förenade riket, men ingen förändring skulle göras i de lagar, som angå den enskilta rätten. Skottlands rättegångsverk skulle förblifva sådana som de voro ullföljd af detta rikes lag och gällande med samma kraft som före föreningen; de skulle dock vara underkastade förändringar, hvilka kunde senare göras at Storbritanniens parlament. När jag utvisade till parlamentarisk hufvudstad Fredrikshall eller Göteborg, och snarare denna senare stad, derföre att den är närmare Danmark, när dess tid en gång kommer, gjorde jag det, derföre att dessa städer genom sitt centrala läge hafva afgjorda fördelar framför Stockholm och Kristiania. Författaren slutar med följande ord: När vi nu en gång fästa grannländernas uppmärksamhet vid oss, så låt det icke ske genom tvedrägt, hvilken endast skulle fresta deras årelystuad, utan genom en union, som ingitver aktning och vördnad. Halfgjordt arbete innebär olycka, endast en fullständig sammansmältning af båda rikenas parlamenter garantera för framtiden ! Månget sannt ord finnes här uttaladt, om ock vi skulle vilja tro, det så brådstörtade reformer i hänseende till de båda grannfolken, som förf. påyrkar, ej skulle gagna så som möljligen önskvärdt vore. Tvenne folks otala införlifning med hvarandra är en af lessa händelser, hvilka betingas at sakernas gen gång. Gemensamt lidna olyckor eller ruktan för hotande oväder framkalla dem ofast; men då har fröet ock till det mesta lesat länge och grott. Det är och förblifver emellertid alltid välkommet det vänliga och jertliga ord, som sändes oss från hinsiden jeldet. Vi äro isanning i den vägen icke jwortskämda — en öfvergång till något bätre är alltid önsklig, äfven i sättet att föra iskussion. Såsom vi förut flere gånger ytrat: ett sansadt och lugnt samspråk åstadommer alltid större och bättre resultater, än tt upphetsande skrik, der man ej ser skogen ör träd d. v. s. förstår meningen för de hälfiga uttrycken. Ett rån skall, enligt hvad Halmstadsladet berättar, blifvit begånget under förra eckan i Årstads prestgård. Några under atten dit på åkdon ankomna personer skola gått i prosten D. Bohlins sängkammare samt nder mörkret tvungit honom att utlemna en