Göteborgsposten – 22 februari 1860, sida 2

jag skall ej heller försumma att begagna mig deraf. — Sir William, sade notarien, jag har under utöfningen af mitt cmbeto, i synnerhet vid sådana tillfällen som detta, så ofta hört talas om detta slags aningar, att ni får ursäkta, det jag svårligen kan tro derpå. Många hysa en vidskeplig fruktan för att göra sitt testamente, liksom om uppfyllandet af en laglig och berömvärd handling kunde påskynda dödstimman. — Och ni har aldrig sett dessa aningar slå in? — Aldrig! — Det är sällsamt! Jag hade annars trott, att ni åtminstone en gång fått se en förutsägelse bekräftad. Under detta samtal besökte Henry och Ellen ånyo de ställen i parken, som minnet af så många lyckliga dagar hade lärt dem att älska. Walter hade farit till Bungalore-Hall för att taga afsked af sin far. -— Ellen, sade hennes älskare, i det de närmade sig insjön, denna frånvaro kan ej vara längre än ett år! Då jag väl kommit till Italien, skall jag egna alla mina krafter åt det företag jag ålagt mig. Mitt hjerta spår mig framgång. .. Stackars Walter, tillade han med en suck. — Stackars Walter! upprepade Ellen förvånad.