Göteborgsposten – 22 februari 1860, sida 1

lig efter att med ett nytt offer få öka deras antal, som han der redan afmejat med sin lia. Mistress Jarmy hade ett par gånger sagt, att man om nätterna hörde djupa suckar 1 de gamla tornen; och Dick Martin höll sig nu oftare än förr nere i stallet. Hela huset anade att något skulle inträffa, ty en viss obestämd fruktan hade bemäktigat sig hvar och en. Ayahn, som alltsedan duellen varit dystrare och sorgsnare än någonsin, irrade alltjemt, utan att någon tycktes märka det, omkring i klostrets öde korridorer och salar. Under.en slöja af liknöjdhet och köld dolde den listiga qvinnan ett öga, uppmärksamt på allt hvad som förehades, ett öra, som lyssnade till hvarje ord. Dagen före vår hjeltes och Walter Mowbrays afresa till Italien; kom sir Williams notarie till Carrow. Zara log, då hon blef varse denne lagens och pergamentets man, ty hon visste att hans arbete skulle vara utan nytta. — Den narren kan gifva sitt samtycke, mumlade hon; han kan bestyra om framtiden i hvad som beror på en namnteckning eller ett sigill; men en lefvandes vilja skall tillintetgöra den aflidnes försigtighetsmått! Baroneten höll sig under dagens lopp instängd med sin lagkarl, som redan förut fått nö